Storytelling i bild

Vi tänker oss att vi har arbetat hårt med kundberättelse, vi har hittat berättelsen och finslipat den efter den dramaturgiska kurvan, kortat ner den så mycket det går och hittat rätt forum för den att berättas i. För att göra det än mer personligt så vill vi visa upp ansiktet på den som berättar och tar därför en trevlig porträttbild. Det är varken rättvist mot berättelsen, mot den som berättar eller mot allt arbete vi har lagt ner.

Självklart ger det viss tyngd och trovärdighet till berättelsen när den som berättar inte är anonym, men bilden har mycket mer att berätta än endast hur personen ser ut. Här finns möjlighet att berätta saker som vi kanske tvingades stryka ur texten, berätta mer om personen eller om företaget eller sätta en känslostämning för hur texten ska uppfattas. Vad jag menar är att vi inte automatiskt ska begränsa oss till att endast använda bilder som känns logiska. Ett fotografi har så mycket mer potential än så.

Det här är en av gästberättelserna jag tog fram åt hälsohemmet Mistelgården. På Mistelgården stannar man upp, fokuserar på sig själv och hittar balans i sitt liv. För Sivs del finner hon denna ro i sin vardag tillsammans med sina hönor. Bilden visar alltså upp både berättaren i en personlig miljö och ett av Mistelgårdens budskap. Hela Sivs berättelse kan du se på Youtube.

När bilden fungerar i samklang med övrigt berättande behöver inte varje bild följa alla dramaturgiska regler för att berätta en egen story. Däremot behöver den berätta en story tillsammans med den kontext den befinner sig i. Jag anser att man inte drar nytta av bildens fulla potential när den endast har som syfte att bevisa eller uppvisa vad övrigt berättande talar om.

Relaterade artiklar