Storytelling som arbetsredskap

I projektet med KunoQvists modellbilder arbetade jag med Storytelling som verktyg för att förmedla varumärkets identitet och budskap, för att hålla den röda tråden och för att få teamet av modeller och makeupartister att förstå och engagera sig i varumärket. Att förankra budskapet i en story gör det lättare att engagera sig och att förstå innebörden.

OPO, som designar märket KunoQvist, visade ett stort intresse för Storytelling och efter slutförandet av bilderna förärades jag med att få komma in som gästföreläsare och berätta om Storytelling för hela företaget. Jag har aldrig förr hållit ett så långt föredrag, inte heller på engelska. Lite pirrigt får jag erkänna att det var, men mest av allt var det roligt att få berätta om bakgrunden och tillvägagångssättet i ett projekt som jag hade arbetat så hårt med.

Innan jag ens påbörjade arbetet med att ta fram en idé för den specifika kampanjen kartlade jag byggstenarna i varumärkesstoryn. Dessa behövde följa med i storyn för de nya reklambilderna. Budskapet ”Dare to be different” tog mig i det här fallet, till precis den händelsen/vändpunkten i storyn då allt ställs på sin spets och man bestämmer sig för att förändra sin situation, eller bryta gamla mönster för att anspela på inspirationskällan för kollektionen med grafiska mönster. Tre modellbilder skulle tas, och varje bild fick sin egen story med olika karaktärer i liknande situationer.

Den här bildens story:

På något förunderligt vis hade han lyckats transportera ut sin kropp från den trista kontorsbyggnaden med blandade känslor ilande omkring som elchocker i varenda liten muskel. Det var väl av gammal vana som kroppen hade lyckats ta sig ut. Han hade ju arbetat här alldeles för länge. Och, oj vad han hade hatat varje sekund. Han hade intalat sig själv att det bara skulle vara några månader, men sedan hade han blivit kvar. Man kan ju inte säga upp sig bara för att man inte trivs. Man måste ju ha en inkomst, ta ansvar. Han visste inte vad han kände just nu. Det var som att bägaren helt plötsligt bara runnit över. Han hade lämnat sin hemska plats, i raden av lika hemska platser, i det minst lika hemska avlånga rummet med lysrör i taket som kastade ett elakt ljus över den slitna gamla heltäckningsmattan. Han hade stegat in på chefens kontor och sagt upp sig på studs och nu stod han alltså utanför grindarna, utan jobb, utan en plan, utan en aning om hur han skulle betala sina räkningar. Så kom den smygande, en känsla som växte sig starkare bland virrvarret av känslor. Han var fri!

Andreas (modellens) spontana reaktion när han läste detta var ”Det här kan jag relatera till”, vilket var precis min förhoppning angående storyns funktion. De olika bildernas stories presenterade jag för OPO i samband med pitchen av idén för att kolla av att jag hade uppfattat varumärket korrekt. Nästa uppgift för berättelserna var att ligga till grund för skapandet av makeupen och vidare som guidning för modellerna i karaktären de skulle gestalta. Även i efterarbetet hade jag nytta av av berättelserna att ta stöd i för vad i bilderna som skulle förstärkas.

Den där dagen på OPO, då jag fick berätta om detaljerna bakom projektet och möjligheterna med Storytelling inom hela varumärkesbyggandet från internkommunikation till reklam, hade jag gärna gjort om flera gånger om.

Relaterade artiklar