Daniel och Malin

6:e juni 2015

Jag var alldeles pirrig, även om jag omöjligt kan ha haft lika många fjärilar i magen som Daniel. Där stod vi spända i tystnad och väntade på Malins ankomst.

Jag kikade nyfiket runt hörnet när jag hörde en bil närma sig. Jag hade inte samma restriktioner som Daniel som inte fick tjuvtitta. För honom måste det ha känts som en evighet av väntan medan Malin och tärnorna tog sig ur bilen, rättade till klänningarna och styrde klackarna längs grusvägen åt vårt håll.

Jag höll mig på några meters avstånd och betraktade dem genom kameran när de såg varandra den där allra första gången på bröllopsdagen. Jag vet inte vad de viskade till varandra den där stunden när det bara fanns de två i hela världen. Men jag kunde se vad de menade. De gör varandra lyckligast i världen och de vill utan tvekan leva resten av sina liv tillsammans.

Tack Daniel och Malin för att jag fick vara med på er stora dag! Jag önskar er all lycka i framtiden!

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.