Igår fyllde min hund Nikita 10 år. Hon flyttade hem till mig när hon var ett halvår gammal. Att hon funnits vid min sida så länge innebär att hon har fått vara med på nästan hela min resa mot att bli fotograf.
Hon har varit med ute på diverse olika fotouppdrag och projekt. När det gäller att hitta fotomiljöer utomhus inför fotograferingar är hon en självklar följeslagare.
Hon var drygt ett år gammal när jag påbörjade min fotoutbildning och inte sällan var hon den som jag provade olika ljussättningar på i studion. Strax efter att hon lärt sig sitt och ligg följde viktiga foto-kommandon som stilla och kör.
Hon lärde sig snabbt nästa användbara trick – titta här – som innebär att hon tittar på min hand. Om handen är på kameran så tittar hon i kameran, annars kan jag hålla ut handen och hon tittar åt vänster eller höger. (Det är lätt att öva in för er som vill det. Använd godis på nära avstånd först och sedan är det bara att öka avståndet mellan dig och hunden successivt när hunden förstår.)
Hon har fått vara med om lite knäppa idéer som jag kan få ibland. Snällt har hon ställt upp på dem också. Här gör hon en tolkning av begreppet fågelhund.
Att ha en matte som är fotograf innebär en hel del hängande i studion. Det krävs lite tålamod eftersom det kan bli en del timmar av väntan.
Förra året gjorde hon sitt första professionella modelluppdrag för Sund Hundmat. Det krävdes att jag hade en modell som jag kunde flytta runt medan hon tuggade så att solen och skuggorna hamnade på rätt ställen. Det här var ett uppdrag precis i hennes smak. Jag hoppas och tror att hon uppskattar sitt fotograf-liv.
Jag är så glad att jag har fått ha med mig Nikita på den här resan och hoppas att jag får massor av år till med henne vid min sida!
Relaterade artiklar
- Jag sitter just nu med ett uppdrag som ligger mig extra varmt om hjärtat. Det handlar om hundar och hur de på flera vis kan få oss människor att må bättre. Jag fotograferade i helgen och fortsätter nu med retuschen av bilderna som ska förmedla hur hundarna får oss att känna och…
- Det här är min lågstadielärare, Christina. Det har förflutit en del tid sedan hon behövde läsa berättelse efter berättelse om de enhörningar som jag inte verkade få nog av att skriva om. Om jag inte minns fel blev det 9 hela skrivhäften om enhörningarnas äventyr, visserligen med små avbrott för illustrationer.…