Det här är min lågstadielärare, Christina. Det har förflutit en del tid sedan hon behövde läsa berättelse efter berättelse om de enhörningar som jag inte verkade få nog av att skriva om. Om jag inte minns fel blev det 9 hela skrivhäften om enhörningarnas äventyr, visserligen med små avbrott för illustrationer. Trots att jag förmodligen levererade lika långa texter som resten av klassen tillsammans uppmuntrade hon alltid mitt skrivande, och det är jag tacksam för.
För två veckor träffades vi igen för att fotografera för hennes muntliga berättande. Sedan hon var min lärare har hon nämligen börjat att jobba med muntligt berättande vid sidan av sitt nuvarande yrke som skolbibliotekarie. Vi arbetar alltså nu med liknande saker, berättande, fast på olika vis. Vi har faktiskt till och med gått kurs för samma person, Micke från Ljungby Sagomuseum, fast inte samtidigt.
Vi fotograferade både porträtt och Christina in action när hon berättade för en publik i Slottsparken. Muntligt berättande handlar lika mycket om att berätta med kroppsspråk som med ord och jag fick vara snabb med kameran för att hinna med. Jag hade en jättetrevlig eftermiddag och det var verkligen kul att träffa min gamla fröken igen efter så många år.
Nyfiken på Christina och hennes muntliga berättande? Gå in på hennes hemsida…
Fler porträtt finns i min portfolio här på hemsidan.
Relaterade artiklar
- Jag sitter just nu med ett uppdrag som ligger mig extra varmt om hjärtat. Det handlar om hundar och hur de på flera vis kan få oss människor att må bättre. Jag fotograferade i helgen och fortsätter nu med retuschen av bilderna som ska förmedla hur hundarna får oss att känna och…
- Igår fyllde min hund Nikita 10 år. Hon flyttade hem till mig när hon var ett halvår gammal. Att hon funnits vid min sida så länge innebär att hon har fått vara med på nästan hela min resa mot att bli fotograf. Hon har varit med ute på diverse olika…